Investeringar sinar trots oljemiljarder
Svenska Dagbladet fredag 27 augusti
Av Björn Lindahl
OSLO Världens oljeräkning kan i år bli 1 000 miljarder kronor högre än vad Opec tidigare ansåg var ett skäligt pris för råoljan. Trots det investeras det inte tillräckligt för att klara av efterfrågan på mer energi. Vart tar pengarna vägen?
För drygt fyra år sedan, i mars år 2000, blev medlemsländerna i Opec eniga om en ny prispolitik. Målet var att oljepriset skulle hålla sig mellan 22 och 28 dollar per fat för en korg av olika sorters oljetyper.
Opec-korgen är lite billigare än den amerikanska WTI-oljan, som är prisledande. Om den amerikanska oljan kostar 45 dollar per fat, kostar Opecs korg 41 dollar.
Det har ändå varit en rejäl prisstegring. År 2002 var genomsnittspriset för Opecs korg drygt 24 dollar. 2003 var priset 28 dollar. Det första halvåret i år har priset varit 33 dollar per fat i genomsnitt.
Om det priset håller i sig resten av året och man tar utgångspunkt i 28 dollar som ett "rättvist" pris, har världen redan betalat 500 miljarder kronor mer för oljan första halvåret i fjol.
Extranotan för hela året blir dubbelt så hög.
Sammanlagt konsumeras det i dag 83 miljoner fat (varje fat rymmer 159 liter) olja per dag, efter att oljekonsumtionen ökat snabbare än vad den gjort på 24 år.
Var oljepriset ligger är förstås något som till sist avgörs av tillgång och efterfrågan. I dag är efterfrågan så hög att Opec inte längre kan göra särskilt mycket för att pressa ner priset på kort sikt. På längre sikt är det emellertid viktigt att Opecländerna utökar sin produktionskapacitet.
Även om de summor som går åt till att köpa olja är stora, krävs det enorma investeringar för att inte bara kompensera för att produktionen i gamla oljefält minskar, utan även hitta tillräckligt med nya fält för att hålla takt med ökningen i energikonsumtionen.
Den internationella energibyrån IEA räknar med att världens energikonsumtion kommer att öka med 1,7 procent per år under perioden 2001 - 2030.
Fossila bränslen kommer fortsätta dominera och stå för 90 procent av ökningen av energikonsumtionen. 16 000
miljarder dollar behöver investeras för att klara av energibehovet. Oljan kommer att behöva en fjärdedel av investeringarna, 4 000 miljarder dollar på 30 år.
En del hävdar att Opec medvetet låtit bli att investera i nya oljefält för att skapa den pressade situation som råder nu.
Så länge länder utanför Opec stjäl marknadsandelar kan man förstå att viljan till att investera inte är så stor. Trots att världens efterfrågan sedan år 2000 ökat med sex miljoner fat per dag, har Opecs kapacitet varit oförändrad på 31,5 miljoner fat. I fjol borrade kartellens medlemmar 6,5 procent färre hål än året innan.
- Iran kommer att vara beroende av stora utländska investeringar för att klara av sitt ambitiösa mål att öka oljeproduktionen med två miljoner fat per dag, sade Irans vice utrikesminister, Mohammad Hadi Nejad Hosseinian, nyligen till Financial Times.
Jämfört med IEA:s prognos för investeringarna som behövs, blir även de största oljeföretagen små. Trots rekordstora vinster satsar inte heller oljebolagen
tillräckligt mycket i nya projekt. Oljebolagen försöker varje år rapportera att deras reserver ökar, eftersom det är ett av de viktigaste talen för aktiekursen.
I vissa fall har reservtalen blåsts upp på ett oärligt sätt. Shell tvingades tidigare i år justera ner sina reserver med 23 procent.
Ett företag som ChevronTexaco har under sex år på rad rapporterat de goda nyheterna att olje- och gasreserverna ökat, påpekar New York Times. Under perioden har reserverna ökat med inte mindre än 14 procent, eller mer än en miljard fat.
Men längst ner i bokslutet framkommer det att varje hål producerar mindre olja och gas än tidigare. Trots ökade reserver har produktionen minskat med 15 procent under sexårsperioden.
De fyra största privata oljebolagen äger i dag bara 4 procent av världens oljereserver. Men eftersom de är börsnoterade, måste de redovisa sina reserver och produktion på ett sätt som ger en inblick i vilka trender som råder för oljeproduktionen. Opec-länderna ger sällan ifrån sig statistik, eftersom
det anses som strategiska hemligheter.
De tio ordinarie Opec-länderna står bara för en tredjedel av världens oljeproduktion (Irak är den elfte medlemmen, men är fortfarande inte bundet av Opecs produktionstak). Men kartellen har 77 procent av världens oljereserver.
Världens största oljekonsument, USA, är också världens tredje största oljeproducent, efter Saudiarabien och Ryssland. Det höga oljepriset gynnar framförallt president George W Bush hemstat, Texas, samt Alaska, där det mesta av produktionen sker. Det är inte alla amerikaner som klagar över att priset är högt.
Men oljeindustrin förmår inte längre lyfta Texas, som har en högre arbetslöshet än hela USA.
- Flera delar av oljeindustrin rapporterar om överskottskapacitet. Producenterna säger att balansräkningarna är starka, men att det inte finns någonstans att investera alla de pengar man har. Inhemskt borrande hålls tillbaka av en brist på prospekt och internationellt borrande begränsas av att oljeprospekten är koncentrerade i högriskländer. De
flesta producenter använder kassaflödet till att köpa tillbaka sina egna aktier, skriver Dallas Federal Reserve, en regional del av den amerikanska centralbanken, i sin julirapport.
Ett missförhållande har uppstått där de oljeföretag som har pengar inte har något att göra, och de länder som har olja föredrar att använda pengarna för andra ändamål.
Om de ökade oljeinkomsterna slussas vidare till nya investeringar blir effekten för världsekonomin inte så negativ. Men tidigare perioder med höga oljepriser har visat att den ekonomiska tillväxten i oljeexporterande länder alltid har varit mindre än bortfallet av ekonomisk tillväxt i de importerande länderna, så att effekten alltid har varit negativ.
svd.se |
