Oljefamiljen gör det igen
Affärsvärlden, senaste numret
Av Lotta Edling
Oljefebern stiger världen över. På Stockholmsbörsen är branschen
synonym med familjen Lundin, Sveriges mesta oljemiljardärer.
Tre år efter det att de sålt Lundin Oil har de redan byggt sig ett
nytt, dubbelt så stort oljeimperium. Och större ska det bli.
- Jag hoppas att bolaget kan bli värt 30-40 miljarder, säger Ian Lundin.
Samma dag som vi ses noterar oljepriset en ny rekordnivå, 41 dollar per
fat, vilket är det högsta på 21 år. Den senaste tidens oljefeber har
inneburit jackpot för världens oljebolag - och för Sveriges ende
oljebaron, Adolf Lundin, och hans imperium.
För varje dollar priset stiger ökar Lundin Petroleums vinst på årsbasis
med sju miljoner dollar, cirka 55 mkr.
Oljan står fortfarande för lejonparten i Lundinsfären, som numera
omfattar ett tiotal bolag med ett sammanlagt värde runt 19 miljarder
kronor. I genomsnitt ligger familjen Lundins ägande i dessa runt 30 procent,
vilket innebär att det är värt nära sex miljarder kronor.
Lundin Petroleum, som är det tyngsta bolaget inom gruppen, är en minst
sagt speciell skapelse. Sommaren 2001 såldes familjens och framför allt
Adolf Lundins dittillsvarande stolthet, Lundin Oil, i en uppmärksammad
affär till kanadensiska Talisman för fyra miljarder kronor.
Kvar efter försäljningen blev endast mindre verksamheter i Sudan och
Ryssland som fördes över till ett nytt bolag under namnet Lundin
Petroleum. På frågan om det inte kändes sorgligt att sälja sitt
livsverk svarade Adolf Lundin: "Livet fortsätter. Vi skall bygga upp
samma sak igen och hoppas göra det mycket större och mycket snabbare".
Tre år senare har de lyckats med det och mer därtill. Lundin Petroleum
är i dag mer än dubbelt så stort som Lundin Oil var.
Under ledning av familjens yngste son Ian Lundin, numera ordförande,
har man via nyemission och lån tagit in kapital nog för att kunna växa
kraftigt genom förvärv (till exempel franska Coparex och senast norska
DNO:s licenstillgångar i Norge och på Irland).
Lyckade borrningar och stigande oljepriser har gjort aktien till en
kurskomet - upp över 300 procent det senaste året - och glädjeämne för
såväl familjen Lundin som de många trogna småsparare som i många år
tagit rygg på Lundins.
Bolagets tidigare vinstprognos på 50 miljoner dollar för 2004, baserad
på ett pris på 25 dollar per fat, justerades nyligen. Räknat på ett
snittpris på 30 dollar hägrar en vinst i år på runt det dubbla 100
miljoner - nära en miljard kronor.
Och det, hävdar familjens meste "oljearbetare", är lågt räknat.
- Mycket talar för att den nuvarande prisnivån håller i sig, säger
Adolf Lundin, 71 år och tillbaka i full sving efter en tids sjukdom.
- Världen håller på att tömma sina reserver. Varje år hittar vi bara en
fjärdedel av vad vi konsumerar, så vi tär hela tiden på vårt
oljekapital. Jag tror också att priset kommer att hållas uppe av att
det till exempel börjar bli frågetecken runt Saudiarabiens produktion.
Man har räknat med att produktionen i det området kan fördubblas, men
man ska veta att den information det antagandet bygger på är mycket
sporadisk och egentligen inte transparent. Det finns stor risk att
Saudiarabien ligger mycket nära toppen av produktionen just nu och i så
fall finns det ingen reservkapacitet i världen.
Även när det gäller de geopolitiska villkoren talar mycket för fortsatt
höga nivåer.
- Irak och hela den regionen har stor impact på priset nu, säger Ian
Lundin. Om Irakkrisen får en lösning i sommar, vilket jag personligen
inte tror, kan oljepriset gå tillbaka till 30-35 dollar och hålla sig
där. Men blir läget där värre kan det bara fortsätta upp.
Vartefter oljan blir allt dyrare och branschen allt hetare öka också
konkurrensen om de stora möjligheterna.
- Det finns en helt ny aggressivitet i branschen, säger Ian Lundin.
- Man har inte har råd att räkna in politiska risker längre. Det enda
som räknas är att hitta stora oljefält. De stora nya spelarna i
industrin i Kina, Indien, Malaysia, är väldigt aggressiva. De köper
olja där det finns oavsett vad den kostar.
För egen del är han mer än väl förberedd. De närmaste åren står
organisk tillväxt på agendan, och visionerna är stora.
- Vi har rätt stora utvecklingar på gång och det enda som gäller är
fortsätta borra och hålla tummarna för några ordentliga fyndigheter.
Jag har stora förhoppningar. I år hoppas vi komma upp i 40 000 fat om
dagen, i nästa steg 50 000-60 000 fat om dagen. På fem års sikt ser jag
det som fullt möjligt att vi är uppe i 100 000 fat om dagen. Och på
sikt hoppas jag att Lundin Petroleum kan bli värt 30-40 miljarder
kronor.
Förutom Lundin Petroleum utgörs en stor del av värdet i gruppen av
investmentbolaget Vostok Nafta, som investerar i olja och gas i
Ryssland. Även där har man det sista året sett en stark uppgång av
värdena i portföljen, och det pågående raset på
Moskvabörsen säger man sig inte vara särskilt oroad över.
- Nej, verkligen inte, säger Adolf Lundin. Den faller med alla andra
emerging markets, trots att Ryssland har en ekonomisk och finansiella
situation är mycket bättre än de flesta andra av dem. Men Moskvabörsen
står fortfarande lite högre än vid årsskiftet och vi tror på en
fortsatt positiv utveckling i Ryssland. Putin har mycket aggressiva
reformplaner, landet växer 7-8 procent per år, kommer att fördubbla sin
levnadsstandard på tio år och centralbankens reserver är större än
någonsin. Vi tycker det är väldigt roligt att vara där.
Roligt har det dock inte alltid varit att heta Lundin. Det är bara
några år sedan som familjen befann sig i hård medial och opinionsmässig
snålblåst i samband med bolagets verksamhet i Sudan. Och de moraliska
spörsmålen svävar alltid ovanför deras affärer. Känner de sig fullt ut
accepterade i Sverige?
- Det är omöjligt att göra alla glada, säger Ian, men vi lärde oss
mycket av Sudankrisen och debatten som sådan var i efterhand väldigt
bra. Det pågick ett krig där massor av människor dog varenda dag och
resten av världen hade ingen aning. Nu har man börjat titta på det, det
är en fredsprocess i gång - det är inte helt säkert att det hade varit
så om inte oljebolagen orsakat debatt.
- Jag känner att vi är helt accepterade av dem vi vill vara accepterade
av, säger Adolf Lundin. De där attackerna vi fick på oss gällande Sudan
var mycket ovederhäftiga och jag har den fasta övertygelsen att
investeringar i underutvecklade länder av oljeindustrin är bra för
landet. Det blir pengar, det blir jobb, om man hittar olja kommer de
att få stora inkomster. För ett underutvecklat land är det ofta det
enda sättet att snabbt kunna bli lite bättre. Sudan har faktiskt haft
enorma ökningar i välståndet tack vare oljan.
Lundinimperiet i stort har sista tiden kommit att få en allt starkare
Sverigeanknytning genom en stor affär på gruvsidan. Ians bror Lukas
Lundin lyckades nyligen dra ihop nära 900 mkr för att finansiera den.
Men trots det, och trots att fem bolag är noterade i Stockholm, är
Lundins inte särskilt synliga i det svenska näringslivet.
- Om vi är ointresserade av Sverige? Nej, absolut inte, men att vara en
del av den svenska industrieliten är inte någon ambition alls, säger
Adolf Lundin.
- Det viktiga för oss är att sköta företagen. Det kräver kolossalt
mycket resor, och sedan har vi ju alla våra egna intressen.
Men Jacob Wallenberg har varit vänlig nog att bjuda in oss på olika
resor och både Ian och jag har varit med, det har varit trevligt.
Familjen Wallenberg har man dessutom en speciell relation till, i
synnerhet Investors vd Marcus "Husky" Wallenberg.
- Jag kände Marc Wallenberg mycket väl eftersom han var gift med min
hustrus syster, vi var mycket goda vänner. Husky är deras äldste son
och också en mycket god vän till oss. Vi umgås kanske inte så mycket
men vi har en levande kontakt och pratar mycket om ekonomiska saker i
världen - dock sällan om affärerna i våra egna bolag, vilket är ganska skönt.
I stället är det i Genève, Schweiz, familjen har sitt fäste sedan många
år tillbaka. Där bor både Adolf och Ian med sina familjer och det är
därifrån och från Kanada, där Lukas bor, som bolagen sköts.
Med varandra som främsta bollplank har de stora affärerna mer än en
gång gjorts upp på skakiga telefonlinjer, styrelsemöten avhandlats med
en part i Schweiz, en i norra Anderna och en på familjesemester i Dubai
- och genom alltihop löper äventyret som en röd tråd.
- Jag har fortfarande svårt att se mig själv som affärsman, säger Adolf Lundin.
- Vi kallar oss oljearbetare och gruvkarlar. Möjligtvis äventyrare.
Drivkraften är att få vara med om äventyr och få det att bära frukt och
bli till bra företag. Sedan är det här ju en så romantisk och dramatisk
bransch vi håller på i. När man borrar ett nytt hål någonstans är det
alltid lika spännande, varje gång kan det ju handla om ett fynd av
världsklass. Det är alltid sådana jättesaker man talar om, det handlar
ju inte direkt om att justera några grejer i fabriken.
I dag består företagsgruppen av ett tiotal bolag. Deras framtid beror
säkert på oljepriset, på hur situationen i Irak utvecklas och vad som
händer med köpet av Zinkgruvan - men också på vad som händer på den
närmast omgivande marknaden. Själva handlandet med bolagen har en stark
tjusning för dem alla.
- Att öka värdet och samtidigt vara opportunistiska är hela vår idé,
säger Adolf Lundin. När någon som Talisman bjuder ett pris som vi
definitivt tyckte var bra får man inte vara rädd för att ta det. Det
var en kolossalt bra affär för alla aktieägare och alla fick cash. Vi
säljer allt om vi får tillräckligt bra betalt, vi är inte särskilt
sentimentala av oss.
- Fast, inflikar Ian, det kan jag försäkra. Så mycket energi och tid
som vi lägger ner på våra bolag eller projekt, så är vi nog
tillräckligt sentimentala för att slåss för att vi ska få just bra
betalt i alla fall.
affarsvarlden.se |
