Saudibråk bakom oljefrossan - Veckans Affärer, förra veckans nummer
Av Gunnar Lindstedt
För fyra veckor sedan besökte en delegation med Saudiarabiens
oljeminister Ali Naimi i spetsen Washington för att övertyga den
amerikanska administrationen att Saudiarabiens oljereserver verkligen
är så stora som uppgivits och att landet fortfarande har betydande
reservkapacitet. Alltsedan 1987 har Saudiarabien sagt sig ha 260 miljarder
fat olja i reserver, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av världens
återstående olja. Många har dock ifrågasatt siffrorna. Under många år
kommenterades detta aldrig av Saudiarabien, och att avslöja dessa väl
förborgade hemligheter i kungariket är förenat med dödsstraff. Men
sedan årsskiftet har den saudiska regimen bytt fot och gör nu vad den kan
för att övertyga världen att det inte är någon fara med reserverna.
Orsaken är att energikonsulten Matthew Simmons, som även varit
rådgivare åt Bushadministrationen, under vintern gjort en detaljerad
analys av Saudiarabiens oljetillgångar. Hans undersökning kommer att
publiceras i bokform under sommaren, men har redan väckt stor
nervositet hos saudierna. Matthew Simmons betvivlar att Saudiarabiens
oljereserver är så stora som uppgivits och hans tvivel har även nått
finansmarknaden som i förra veckan skickade upp oljepriset till över
41 dollar per fat, den högsta noteringen på 21 år, trots att
Saudiarabien några dagar dessförinnan lovat öka sin oljeproduktion
med 1,5 miljoner fat per dag för att få ner oljepriset. President
George Bush lär ha bedrivit starka påtryckningar för att få fram en
prissänkning inför presidentvalet.
"Jag tror inte Saudiarabien har 1,5 miljoner fat i reservkapacitet",
säger Matthew Simmons till Veckans Affärer.
Han framträdde i förra veckan i Berlin på den årliga konferensen för
Aspo, the Association for the Study of Peak Oil (Föreningen för
studier om oljans topp). På konferensen var enigheten stor att de
oljeproducerande länderna inom Opec nått taket för oljeproduktionen.
"Vi måste inse att Opec inte längre har någon reservkapacitet kvar",
sade Ali Samsam Bakhtiari från Irans nationella oljebolag, Nioc, på
konferensen.
Familjen Bakhtiari har haft en central roll i den iranska
oljeproduktionen sedan den första oljan hittades 1908.
"Tiden för billig olja är över. Oljepriset har nu nått 40 dollar och
kan naturligtvis gå tillbaka till 30 dollar. Den tid då oljepriset
låg på 20 dollar per fat är definitivt över", säger Ali Samsam
Bakhtiari.
Under den senaste tioårsperioden har världens oljekonsumtion ökat
från 68 miljoner fat per dag till 82 miljoner.
"Det är en ökning med 14 miljoner fat på tio år", säger Matthew
Simmons.
"Jämför det med att det tog 30 år för oljeproduktionen i Nordsjön att
nå upp till sin topproduktion på 6,5 miljoner fat olja per dag.
Ökningen av oljekonsumtionen har varit enorm."
Med en sådan ökningstakt finner Matthew Simmons det uteslutet att
Saudiarabien skulle ha kunnat hålla inne med en reservkapacitet på
uppemot 2 miljoner fat. Vad de menar med "reservkapacitet" är
istället antagligen att de på några månader kan öka produktionen
tillfälligt, och då inte av lätt olja utan av tyngre oljor som mest
lämpar sig för asfalt. Simmons tolkar Saudiarabiens löften om
reservkapacitet mest som ett försök att med ord lugna marknaden. Men
marknaden tycks ha genomskådat detta och nervositeten är nu stor hur
USA ska klara bensinförsörjningen i sommar.
"Det kommer att krävas hastighetsbegränsningar för att våra lager
inte ska tömmas. Våra oljelager är nu mer av karaktären just in
time", säger Matthew Simmons.
Försörjningen blir därmed mycket känslig för minsta störning.
"Risken är att en brist någonstans i USA utlöser en våg av hamstring.
Folk börjar fylla upp sina tankar och resultatet blir ungefär som om
alla försöker ta ut sina pengar på banken samtidigt", säger han.
Såväl Ali Samsam Bakhtiari som Matthew Simmons välkomnar ett högre
oljepris. Det är nödvändigt för att minska efterfrågan. Världen måste
ställa om till högre oljepriser, vilket kommer att minska tillväxten.
Risken är dock stor att denna omställning inte bara ger högre
oljepriser utan också orsakar mer akuta kriser.
När den saudiska delegationen besökte Washington nyligen försäkrade
oljeminister Ali Naimi att Saudiarabien kommer att kunna producera
10-15 miljoner fat per dag i ytterligare 50 år.
Sådana siffror saknar dock trovärdighet, menar branschfolk. De vet
att produktionen från en oljereservoar är allt annat än konstant.
Produktionen når en topp ("peak") och börjar sedan sina. Så kommer
också att ske i Saudiarabien och flera bedömare anser att
produktionen där redan är nära sin topp. Såväl Ali Samsam Bakhtiari,
Matthew Simmons och Aspos grundare Colin Campbell har oberoende av
varann kommit till liknande slutsatser.
Saudiarabien kan kortsiktigt öka sin produktion, men då är risken
stor att produktionen därefter rasar desto snabbare.
"Borrningen av horisontella hål har stadigt ökat andelen vatten i den
olja som tas up. Risken är stor att man år en punkt där vattnet slår
igenom och orsakar tryckfall i reservoaren, vilket leder till en
mycket dramatisk sänkning av produktionen", säger Matthew Simmons.
I Washington anklagade saudierna Matthew Simmons för att tillhöra
"ett gäng tvivelaktiga pessimister som försöker skrämma världen med
att Saudiarabiens olja håller på att ta slut".
Matthew Simmons anser sådana anklagelser ovärdiga en minister och
kräver en ursäkt. Istället för att sväva i osäkerhet har världen rätt
att få veta hur stora oljereserverna egentligen är. Matthew Simmons
kräver därför att såväl Opecländerna som de stora oljebolagen börjar
redovisa sina oljetillgångar mycket mer öppet och detaljerat. Och
amerikanska SEC lyssnar till hans budskap.
Så länge de stora oljebolagen var kvar i Saudiarabien på 1970-talet
redovisades landets reserver till 110 miljarder fat. Sedan oljan
nationaliserats höjdes reserverna till 160 miljarder fat 1980 och
sedan till 260 miljarder 1987. Varför undrar Simmons. Han och många
andra misstänker att dessa reserver är bluff. De har tillkommit för
att ge Saudiarabien en större produktionskvot i Opec (många andra
Opecländer höjde också sina reserver under 1980-talet).
I Washington tvingades saudierna förklara dessa höjningar.
"De sade att ökningen var ett resultat av intensiv användning av ny
teknologi, men problemet är att denna nya teknologi inte användes
förrän på 1990-talet och siffrorna skrevs upp på 1980-talet", säger
Matthew Simmons.
Om Saudiarabien som säger sig ha en fjärdedel av världens olja har
bluffat med sina oljereserver, är detta självfallet en mycket större
skandal än när Shell nyligen fick skriva ner sina oljereserver.
Världens regeringar räknar med en betydande konsumtionsökning av olja
de närmaste decennierna, och OECD:s organ International Energy Agency
slår fast att huvudparten av denna ökning måste komma från
Mellanöstern. Saudiarabien ska fördubbla sin produktion till 2020
beräknar IEA. Men om reserverna är långt lägre än vad som uppgivits
ska oljekonsumtionen inte öka. Det sura äpplet vill ingen ledande
politiker bita i.
Aspos grundare Colin Campbell har i snart tio år gjort prognoser av
världens oljereserver. I sin senaste analys har han skrivit ned
Saudiarabiens reserver från 260 miljarder till 140 miljarder fat.
"De har uppgivit vad de hittat totalt, men från detta måste man dra
vad som redan producerats och då blir återstående reserver 140
miljarder fat", säger Colin Campbell.
Kjell Aleklett, Aspos ordförande, konstaterar att det saudiska
oljebolaget Aramco än så länge inte nåtts av de amerikanska
myndigheternas regler.
"Om SEC:s regler, som tvingat Shell skriva ner sina oljereserver,
också skulle tillämpas av Aramco då skulle Saudiarabien tvingas
halvera sina oljereserver", säger han.
va.se |
