Världen kan vara nära en ny oljekris
Svenska Dagbladet 16 augusti
Av Björn Lindahl
Oslo I takt med att den lediga kapaciteten att producera olja i världen snart utnyttjas till sista fat, kommer allt mindre produktionsstörningar börja påverka oljepriset. Men varför har så lite gjorts för att avvärja hotet om en tredje oljekris?
Den internationella energibyrån, IEA, uppskattar att produktionen inom oljekartellen Opec bara kan öka med 620 000 fat per dag på kort sikt.
- Det är en exceptionellt liten buffert, konstaterar organisationen, som samordnar industriländernas agerande om det uppstår en ny oljekris.
För ett privat oljebolag lönar det sig alltid att producera så mycket olja som möjligt från ett fält. En oljeplattform till havs kostar till exempel flera miljarder kronor att bygga. När investeringarna är gjorda är kostnaden att driva plattformen minimal.
Alla oljeproducerande länder, bortsett från dem som ingår i oljekartellen Opec, producerar därför för fullt. Men Opec har begränsat sin produktion för att hålla oljepriset uppe.
Enligt IEA konsumerade världen i juli 83,5 miljoner fat olja per dag. I år beräknas konsumtionen öka snabbare än vad den gjort på 24 år, med hela 2,5 procent. Opec-ländernas produktion, minus Irak, är 28,6 miljoner fat per dag.
Saudiarabien har visserligen sagt att det kan producera 1,3 miljoner fat mer olja om det behövs, men oljemarknaden tar löftet med en nypa salt. Fyra länder inom oljekartellen tas inte med i beräkningarna av ledig kapacitet - Irak, Nigeria, Venezuela och Indonesien. Det är för att risken att produktionsstörningar uppstår där är så stora. Dessutom har världens näst största oljeproducent, Ryssland, ökat osäkerheten ytterligare genom att arrestera huvudägaren i oljebolaget Yukos och kasta företaget ut i en finansiell kris.
Ytterligare en nödåtgärd finns. De resterande Opecländerna kan under en kortare tid pressa upp mer olja genom det som kallas "surge capacity". Därmed kan oljeproduktionen öka med 650 000 - 800 000 fat per dag, men inte i mer än 90 dagar.
Det finns många sätt att mäta hur sårbart ett land är för en oljekris. Hur stor andel av landets energikonsumtion som kommer från olja är ett. Hur stor del av oljekonsumtionen som importeras är ett annat.
Mäter man enligt det första sättet är Sverige mindre beroende av olja än USA, eftersom drygt 30 procent av vårt energibehov täcks av olja, mot 40 procent i USA. Men Sverige importerar 100 procent av sin olja, medan USA bara importerar 60 procent.
Hur stora lager av olja ett land har är ett annat mått på sårbarheten. Sveriges oljelager motsvarar i dag 124 dagars import, enligt IEA:s sätt att räkna, kravet är 90 dagar.
Att diskutera oljeberoende ur ett nationellt perspektiv är emellertid ganska fruktlöst. Om oljepriset stegras blir även den inhemska amerikanska oljan dyrare. Om det uppstår en kris för oljeförsörjningen har de 26 industriländer som är medlemmar i IEA lovat varandra att fördela den olja som finns att köpa rättvist mellan sig. Industriländerna sitter därför i samma båt.
I en rapport om försörjningstryggheten på energiområdet som lades fram av EU-kommissionen år 2000 konstaterades det att EU:s beroende av importerad energi kommer att öka från dagens 50 procent till 70 procent de kommande 20 åren.
Samtidigt medgavs det att manöverutrymmet var litet att öka den egna energiproduktionen. Däremot kan efterfrågan lättare styras, bland annat genom utformningen av skatterna. Det diskuterades också om strategiska lager av andra energislag än olja också skulle byggas upp, som naturgas och kol. Det främsta förslaget från kommissionens sida var att de strategiska oljelagren skulle öka från 90 dagars import till 120 dagar.
- Men Sverige och andra länder motsatte sig det, eftersom vi ser det som en fördel att näringslivet står för lagren. Vi hade just avverkat alla statliga oljelager och det skulle inneburit att vi skulle behöva börja bygga nya lager igen, säger Urban Bergström på Statens Energimyndighet, som deltog i förhandlingarna från Sveriges sida.
svd.se |
