Silicon Investor (SI) -- The First Internet Community

STOCKTALK

We've detected that you're using an ad content blocking browser plug-in or feature. Ads provide a critical source of revenue to the continued operation of Silicon Investor. We ask that you disable ad blocking while on Silicon Investor in the best interests of our community. If you are not using an ad blocker but are still receiving this message, make sure your browser's tracking protection is set to the 'standard' level.

Gold/Mining/Energy : Lundin Petroleum (LUPE.ST) in Swedish -- Ignore unavailable to you. Want to Upgrade?

To: Tomas who wrote (40)	5/21/2004 2:32:06 PM
From: Tomas	Read Replies (1) \| Respond to of 90

Allt svårare hitta oljans elefanter Svenska Dagbladet fredag 21 maj Av Björn Lindahl OSLO Hur länge orkar de gamla elefanterna inom oljeindustrin fortsätta producera olja? Varför hittas inga nya gigantfält? Hur högt kan oljepriset gå? Vid sidan av den akuta oron för att oljeproduktionen i Mellanöstern ska drabbas av fler terrorattacker finns det också en mer grundläggande oro för att tiden med billig olja oundvikligen är förbi. Skälet är att världens oljeproduktion till nästan hälften kommer från ett fåtal gigantiska fält som i många fall redan har passerat sin högsta produktion. Ghawar-fältet i Saudiarabien är den största elefanten av dem alla. Dagsproduktionen är fem miljoner fat. Norge, som är världens tredje största oljeexportör, producerar bara tre miljoner fat per dag. Talet om elefanter i oljesammanhang är ett begrepp som är nästan lika gammalt som industrin. Uttrycket betyder ett fält som har oljereserver på mer än 100 miljoner fat råolja. (Eftersom varje fat innehåller 159 liter, innebär det 159 000 ton olja.) Ghawar upptäcktes 1948 och har redan producerat 55 miljarder fat olja. Det som tagits ut hittills motsvarar med andra ord 550 stora oljefält! Det statliga saudiska företaget Aramco uppskattar ändå att 52 procent av oljan som går att ta upp i fältet finns kvar. Den vanligaste missuppfattningen om ett oljefält är att det är en sjö av olja som ligger några tusen meter under jordytan. I själva verket finns oljan i små mikroskopiska hål i olika speciella porösa bergarter. Ovanför oljefältet måste det ligga en ännu hårdare stenart, så att oljan och naturgasen inte vandrat uppåt och försvunnit för miljontals år sedan. Eftersom oljan befinner sig så djupt ned, är trycket till en början tillräckligt högt för att fältet tömmer sig själv, som en ballong där man försiktigt släpper ut luften. Men ganska fort minskar trycket. För att motverka det kan antingen naturgas, som ofta finns i samma fält pumpas ned igen, eller också pumpas vatten in från yttersidorna av fältet. Alla oljefält har därför en typisk produktionskurva som ser ut som konturen av en kyrkklocka. När oljebolagen upptäcker olja i ett nytt område är det som att spela "Sänka skepp". I stället för hangarfartyg och ubåtar pratar man om att det i varje oljeprovins finns en kung, ett par eller fler drottningar och så ett hundratal mindre grevar och baroner. I Saudiarabien är Ghawar definitivt kungen. De största fälten hittas först. Därför ser produktionsprofilen för en oljeprovins, eller ett helt land, också ut som en klockformad kurva. Så länge nya gigantfält hittas kan den oundvikliga produktionsminskningen skjutas upp. Problemet är att med några få undantag så hittas det inte längre några riktigt stora elefanter. Av all oljeproduktion kommer 20 procent från 14 oljefält som hittades för 60 år sedan. Sedan mitten av 1970-talet har bara ett par nya gigantfält hittats. Det har skett i tidigare Sovjetrepubliker. Den dagen toppen är nådd går kurvan brant nedåt. Detta kallas i en något oöverskådlig debatt som förs mellan geologer och ekonomer för "peak oil". Det handlar inte om att oljan tar slut - det handlar om att man nått mittpunkten. Men alla som haft en semester vet att det går väldigt fort när halva semestern är förbi. På oljemarknaden räknas det som en "glut" som det kallas på engelska, ett överskott på olja om produktionen överstiger konsumtionen med 3 procent. Då rasar oljepriset. Men om produktionen bara är 1 procent lägre än konsumtionen, räknas det i stället som en kris. Skälet till att oljepriset kan svänga så kraftigt är att vi har så svårt att klara oss utan den, samtidigt som den egentligen är löjligt billig. Råolja kostar bara två kronor litern. Förädlat till bensin och med massor av skatter och avgifter kostar en liter drygt tio kronor. Den dagen det blir en ny oljekris och vi står i kö vid bensinpumpen igen, betyder en prishöjning från 10 till 15 kronor inte mer än att konsumtionen minskar med ett par procent på kort sikt, om man ser på tidigare kriser. Därför kan råoljepriset både fördubblas och trefaldigas i en krissituation - så länge alla förväntar sig att oljeländerna kan öka produktionen igen. Vad som sker när vi verkligen nått toppen av produktionskurvan vet ingen. svd.se